Regelverk

Naturvårdsverkets föreskrifter – NFS 2021:10

NFS 2021:10 är det centrala svenska regelverket för hantering av brandfarliga vätskor och spillolja i cisterner, rörledningar och lösa behållare. Föreskriften innehåller särskilt omfattande krav inom vattenskyddsområden (VSO), där sekundärt skydd krävs vid hantering av mer än 150 liter brandfarlig vätska eller spillolja.

Föreskriften kräver att sekundärt skydd ska vara:

• tätt,
• beständigt,
• kontrollerbart,
• samt utformat så att vätskor inte kan nå mark, grundvatten eller ytvatten.

NFS 2021:10 (och även miljöbalken) huvudsakligen funktionsbaserade och teknikneutrala. Regelverket anger vilken skyddsnivå som ska uppnås, exempelvis att spill inte ska kunna nå mark eller vatten, men specificerar normalt inte exakt vilken teknisk lösning som måste användas, förutsatt att funktion, kontrollbarhet och skyddsnivå kan verifieras för den aktuella platsen och riskbilden.

För verksamhetsutövaren innebär detta att fokus i tillsyn och prövning normalt ligger på frågor som:

• Kan invallningen hålla kvar ett större spill?
• Är konstruktionen tät över tid?
• Kan funktionen kontrolleras och dokumenteras?
• Hanteras nederbörd utan att skyddsfunktionen förloras?

O-SCP är utvecklad för att adressera just dessa funktionskrav genom en tät invallad konstruktion med integrerad nederbördshantering. Systemet är dessutom framtaget för att kunna användas i miljöer där anslutning till VA-nät saknas, vilket är vanligt inom entreprenad, skogsbruk och tillfälliga arbetsområden.

Miljöbalkens hänsynsregler

Även utanför vattenskyddsområden gäller miljöbalkens allmänna hänsynsregler enligt 2 kap. miljöbalken. Dessa regler används ofta som juridiskt stöd vid krav på invallning, skydd mot spill och utformning av tanknings- eller uppställningsytor.

Särskilt relevanta är:

• 2 kap. 2 § – kunskapskravet
• 2 kap. 3 § – försiktighetsprincipen och bästa möjliga teknik (BMT)
• 2 kap. 7 § – rimlighetsavvägningen
• 2 kap. 9 § – slutavvägning

För verksamhetsutövaren innebär detta att det inte räcker att en lösning “brukar användas”. Det måste kunna visas att lösningen ger tillräckligt skydd utifrån platsens riskbild, samtidigt som verksamhetsutövaren ska ha tillräcklig kunskap för att förebygga skador på människor och miljö.

Miljöbalken är samtidigt huvudsakligen funktionsbaserad och teknikneutral. Bedömningen ska därför normalt utgå från vilken skyddsnivå som faktiskt uppnås, snarare än från krav på en viss förutbestämd teknisk lösning utan tydligt stöd i lag eller föreskrift.

Enligt rimlighetsprincipen ska skyddsåtgärder dessutom vägas mot nyttan de medför samt den praktiska och ekonomiska möjligheten att genomföra dem. Detta är särskilt relevant vid:

• tillfälliga arbetsplatser,
• mobila verksamheter,
• entreprenad- och skogsarbeten,
• kortvariga uppställningar,
• eller platser där permanenta anläggningar är orimliga.

I dessa situationer kan reversibla och flyttbara skyddslösningar som O-SCP vara relevanta för att uppnå hög skyddsnivå utan permanent exploatering eller omfattande markpåverkan.raktighet och lokala förutsättningar.

Mark- och miljööverdomstolens praxis (MÖD)

Flera domar från Mark- och miljööverdomstolen är relevanta för hur krav på invallning och spillskydd tolkas i praktiken.

MÖD 2018:16 (M 6236-17)

I denna dom ställdes krav på:

• spilltråg och invallning,
• tät eller hårdgjord yta vid tankning,
• särskilt utformade uppställningsplatser,
• samt omedelbar hantering av spill.

Domstolen accepterade samtidigt i det specifika fallet att “tät yta” kunde utgöras av packat stenmjöl, vilket visar att praxis är funktionsorienterad snarare än strikt teknikstyrd. Det viktiga är inte exakt materialval, utan om lösningen faktiskt förhindrar förorening.

För verksamhetsutövaren innebär detta att det finns ett juridiskt utrymme för alternativa lösningar, men att funktionen måste kunna motiveras och dokumenteras.

M 13523-19 – krav på nederbördsskyddad invallning

Denna dom är särskilt relevant för O-SCP:s konstruktion. Domstolen accepterade krav på:

“tät invallad yta som är skyddad från nederbörd”

Domen är viktig eftersom den tydliggör att en invallning som fylls med regnvatten och därmed förlorar sin uppsamlingskapacitet inte uppfyller försiktighetsprincipens krav.

Detta är ett centralt problem med många enklare plastduks- och bassänglösningar som används idag. När vattennivån stiger förloras invallningsvolymen, vilket innebär att större spill kan rinna över kanten. Enligt rimlighetsprincipen kan dock dessa i vissa fall fortfarande vara aktuella.

Hur som, O-SCP:s integrerade nederbördshantering är utvecklad just för att hantera detta problem genom att hålla vattennivån låg samtidigt som olja och lättare vätskor hålls kvar i systemet.d, skogsbruk och tillfälliga arbetsområden.

SS-EN 858 och oljeavskiljare

SS-EN 858 är den europeiska standard som reglerar oljeavskiljare för vattenflöden till dag- eller spillvattennät.

Detta är juridiskt viktigt eftersom många missförstår standardens tillämpningsområde. O-SCP är i första hand utvecklad som ett sekundärt skyddssystem för att förebygga spridning av spill till mark och vatten, snarare än som en traditionell oljeavskiljare för kontinuerlig rening av vattenflöden till VA-system.

SS-EN 858 gäller främst när vatten leds vidare till:

• kommunalt spillvattennät,
• dagvattennät,
• eller annan VA-anläggning.

I dessa fall kräver kommuner och VA-huvudmän ofta oljeavskiljare enligt klass 1 (≤ 5 mg/l olja i utgående vatten), tillsammans med återkommande kontroll och dokumenterad skötsel.

För O-SCP innebär detta:

Om systemet används utan VA-utsläpp

Om O-SCP används som ett slutet sekundärt skydd utan aktiv avledning till kommunalt dag- eller spillvattennät är SS-EN 858 normalt inte tillämplig som direkt funktionskrav. Då styrs användningen istället huvudsakligen av:

• miljöbalken,
• NFS 2021:10,
• lokala VSO-föreskrifter,
• samt tillsyn enligt försiktighetsprincipen.

Om vatten leds till VA-system

Om vatten däremot leds vidare till dag- eller spillvattennät kan kommunen kräva:

• SS-EN 858-anpassad oljeavskiljning,
• klass 1-avskiljare,
• drift- och underhållsrutiner,
• återkommande besiktning,
• samt dokumenterad funktion.

Det är därför viktigt att skilja mellan:

• ett slutet sekundärt skydd,
• och ett oljeavskiljarsystem kopplat till VA-nät.

Dessa är juridiskt olika situationer.

Lokala vattenskyddsföreskrifter (VSO)

Många kommuner och länsstyrelser har lokala skyddsföreskrifter inom vattenskyddsområden enligt 7 kap. miljöbalken. Dessa kan även variera mellan vattenskyddsområden.

Dessa föreskrifter kan vara striktare än de nationella reglerna i NFS 2021:10 och innehåller ofta särskilda krav kring:

• sekundärt skydd,
• oljehantering,
• tankning,
• uppställningsplatser,
• samt skydd mot spill och infiltration.

För verksamhetsutövaren innebär detta att lokala regler alltid måste kontrolleras separat. Två kommuner kan göra olika bedömningar trots att samma nationella regelverk gäller.

Det är också därför många kommuner i undersökningen betonade:

• lokal riskbild
• markförhållanden,
• närhet till recipient,
• samt verksamhetens varaktighet.

MSBFS 2018:3 – cisterner och rörledningar

MSBFS 2018:3 reglerar främst den tekniska säkerheten hos själva cisternen och dess anslutna ledningar.

Föreskriften behandlar bland annat:

• installationskontroll,
• revisionskontroll,
• återkommande kontroll,
• samt tekniskt utförande av cisternsystem.

Även om denna lag kommit upp i diskussioner med kommuner så är det viktigt att förstå att denna föreskrift huvudsakligen reglerar primärsystemet, alltså själva cisternen, medan NFS 2021:10 reglerar det sekundära skyddet runt omkring.

O-SCP ersätter därför inte kraven på cisternkontroll enligt MSBFS 2018:3, utan fungerar som ett kompletterande sekundärt skyddssystem kring anläggningen.

Plan- och bygglagen (PBL)

I vissa situationer kan fasta takkonstruktioner, större permanenta installationer eller andra varaktiga anläggningar omfattas av bygglovs- eller anmälningsplikt enligt plan- och bygglagen (PBL). Bedömningen påverkas bland annat av:

• konstruktionens varaktighet,
• omfattning och utformning,
• placering och markpåverkan,
• samt om området omfattas av detaljplan eller särskilda områdesbestämmelser.

Det är samtidigt viktigt att skilja mellan i sin natur permanenta konstruktioner och flyttbara eller reversibla miljöskyddsåtgärder. O-SCP är utvecklad som ett markbaserat sekundärt skyddssystem och innebär normalt inte någon permanent konstruktion eller fast exploatering av marken. Systemet kan installeras, flyttas och avlägsnas utan irreversibel påverkan på mark eller infrastruktur. Detta innebär att lösningen i många situationer kan betraktas som reversibel, vilket kan vara relevant vid bedömningar av markpåverkan, proportionalitet och behov av permanenta anläggningsåtgärder.

Tillfälliga eller flyttbara lösningar kan därför i många situationer falla utanför bygglovsplikt, särskilt utanför detaljplanelagt område. Flera kommuners bygglovshandläggare har också uttryckligen indikerat att plan- och bygglagens bygglovsregler normalt inte bedömts vara direkt tillämpliga för O-SCP i dess avsedda användningsområden.

Samtidigt görs bedömningen alltid lokalt av kommunen utifrån den specifika platsen, användningen och installationens utformning. Eventuella krav på bygglov eller anmälan bör därför kunna motiveras utifrån faktisk påverkan på markanvändning, byggnadsverk eller planförhållanden enligt plan- och bygglagen.egler inte är aktuella för O-SCP.

Provtagning, provbrunn och kontroll av vatten

Frågor kring provtagning, provbrunn och kontroll av utgående vatten kan vara aktuella ibland vid användning av sekundära skyddssystem, särskilt inom vattenskyddsområden eller vid verksamheter med högre miljörisk. I praktiken varierar dock kraven betydligt beroende på hur systemet används och om vatten aktivt leds vidare till recipient eller VA-system.

Det finns normalt inget generellt lagkrav på att sekundära skyddssystem måste förses med provbrunn eller kontinuerlig provtagning enbart för att de används som invallning eller förebyggande skyddsåtgärd. Bedömningen sker istället vanligtvis utifrån:

• platsens riskbild,
• verksamhetens varaktighet,
• om vatten avleds från systemet,
• närhet till känsliga recipienter eller vattentäkter,
• samt möjligheten att kontrollera och upptäcka spill eller föroreningar.

I situationer där O-SCP används som ett slutet sekundärt skydd utan aktiv avledning till dag- eller spillvattennät är fokus normalt främst att förhindra att spill når mark eller vatten, snarare än kontinuerlig rening av vattenflöden. Krav på provtagning eller provbrunn är därför ofta mindre relevanta än vid permanenta oljeavskiljarsystem kopplade till VA-nät.

Samtidigt kan provtagning, visuell kontroll eller kompletterande kontrollpunkter vara relevanta i vissa situationer, exempelvis:

• inom känsliga vattenskyddsområden,
• vid längre etableringstider,
• vid större lagringsvolymer,
• eller där kommunen bedömer att ytterligare kontroll behövs utifrån platsens riskbild.

Bedömningen görs därför normalt från fall till fall utifrån proportionalitet, kontrollbehov och faktisk miljörisk enligt miljöbalkens hänsynsregler.